Vi har de test vi vill ha...

Ibland har jag undrat över varför så många användare fortsätter att använda test med en validitet som är okänd, eller vars validitet är känd att ligga omkring noll. Det är en gåta. Ett skäl kan vara att användare helt enkelt inte känner till att man ska ställa krav på validitet, inte vet vad det är, och inte ens förstår vad en korrelationskoefficient är. Ett annat och lite intressantare skäl är att man vill ha test som ger diffusa resultat. Testet ger information som kan tolkas lite som man vill, så man är helt fri att dra de slutsatser man önskar. Ett exempel är MBTI, som bygger på Jungs luftiga spekulationer och mäter dimensioner vars betydelse för arbetslivet ingen har kunnat dokumentera. Men det verkar spännande! Alla har vi en liten amatörpsykolog i oss, och vi smickrar oss själva genom att tro att vi kan förstå människor, skåda in i själens djup, och gör träffsäkra prognoser. Ju mera information vi får, desto säkrare känner vi oss på vår sak - det får gärna vara 30-40 personlighetsskalor. Ingen kan dra vettiga slutsatser utifrån sådan information, särskilt som testkonstruktören säger: "Inget är bra eller dåligt, allt måste tolkas av testanvändaren". Populärt nonsens!

Begåvningstest och studieresultat vid HHS

Begåvningstest har ofta ett bra prognosvärde för studieresultat, ett exempel finns i en rapport jag gjorde på uppdrag av Handelshögskolan i Stockholm för ganska länge sedan, men resultaten står sig nog, se rapporten här. Rapporten återger de skilda perspektiv som gällde på 1980-talet och numera. Det är slående hur viktig g-faktorn var i dessa data, och hur en enkel sammanvägning av 7 test med lika vikter var jämförbar med en multipel regressionsmodell.

Referens

Sjöberg, L. (2012). Begåvningstest vid urval av sökande till Handelshögskolan i Stockholm. Stockholm: Psykologisk Metod AB.