Det påstås ibland att skönmålning på personlighetstest knappast förekommer, åtminstone inte i hög grad. Jaså. Hur vet man det? Påståendet verkar gå helt emot vanligt sunt förnuft. Visst försöker väl testade i ett skarpt läge att framställa sig i så positiv dager som möjligt på självrapporttest - den absolut vanligaste formen av personlighetstest?
För att påstå att stark skönmålning inte förekommer måste man ha data också på icke skönmålade svar. Detta kan man få, approximativt givetvis, genom att ta fram testsvar som rensats från skönmålning med hjälp av validerad metodik för sådan rensning.
Jag arbetar med korrektion för skönmålning med hjälp av två skalor som mäter social önskvärdhet, en overt (genomskådlig, Hunter Mabons term) och en kovert (ogenomskådlig). De ger likartade resultat och har validerats både experimentellt och i skarpa testningar vid jobbansökning, se referens nedan. Vid testningar på rekryteringsplattformen Katapult används den koverta skalan och UPP-testets screeningmodul, se referens nedan. Modulen mäter extraversion, uthållighet, samarbetsvilja, positiv grundattityd och kreativitet.
De data som analyseras här baseras på testsvar från 4457 personer (Katapult) som tog screeningmodulen när de anmälde sig som sökande till olika jobb. Det är alltså data från testning i skarpt läge som det gäller.Korrelationerna mellan personlighetsdimensionerna och skönmålning framgår av tabellen nedan, liksom korrelationerna mellan råvärden och korrigerade värden.
| Korrelationer mellan personlighetsdimensioner och kovert skönmålning, samt okorrigerade och korrigerade data |
| Dimension | Korrelation med skönmålning | Korrelation rådata-korrigerade data |
| Extraversion | 0.49 | 0.87 |
| Uthållighet | 0.63 | 0.77 |
| Samarbetsvilja | 0.66 | 0.75 |
| Positiv grundattityd | 0.64 | 0.77 |
| Kreativitet | 0.32 | 0.95 |
I fyra av de fem fallen var sambanden starka mellan skönmålning och personlighetsdimensionen.
Märk också att effekten av korrektion var ytterst liten i ett av fallen (kreativitet) men större i de övriga. Detta är ett vanligt resultat. Olika dimensioner är i olika hög grad påverkade av skönmålning.
Men hur viktiga, eller stora, är effekterna?
Jag skapade en sammansatt poäng genom att beräkna medelvärdet av alla fem dimensionerna, med lika vikter, före och efter korrektion. Båda dessa summapoäng rangordnades i hela materialet. (Tack gode Gud för datorer). Därefter lade jag in gränsvärden för de bästa 1%, 5%, 10% och 20%
för råvärdena. Hur många av dem som nådde dessa topp-placeringar behöll sina platser efter korrektion? Svar, se nedanstående tabell:
| Andel som behöll sin tätplats efter korrektion för skönmålning. Skarpt läge, N=4457. Data från Katapult. |
| Andel i tätgruppen | Andel av tätgruppen som behöll sin position i tätgruppen efter korrektion för skönmålning |
| 0.01 | 8.9% |
| 0.05 | 11.7% |
| 0.10 | 12.8% |
| 0.20 | 17.7% |
Detta betyder att bland dem i den bästa procenten före korrektion var det bara 8.9% som behöll den placeringen efter korrektion. Vid mindre krav för topp-plats var andelen som behöll sin plats större men vid 20% topp-plats var det fortfarande bara 17.7 % som behöll platsen.
Med andra ord: över 80% av dem som hamnar på "lilla listan" om rekrytering baseras på personlighetstestet har troligen hamnat där på grund av att de bluffat på testet! Eftersom dessa data baseras på korrektion med enbart en skala i stället för vår vanliga design med två skalor är dessutom effekterna troligen underskattade.
Ett annat och enklare svar på frågan om det förekommer stora effekter av skönmålning kan vi få genom att se närmare på hur stora förändringar i rangplats som de 45 bästa (bästa procenten, 99:e percentilen) fick efter korrektion och ny rangordning. Som visade ovan var det 91% av dem som inte lyckades behålla sin plats. Fördelningen av skillnaderna mellan de två rangordningarna för de 45 bästa enligt rådata framgår av nedanstående graf. Medianen för tappade rangplatser var 545, alltså ett fall, i genomsnitt, från 99:e till 88:e percentilen. Mycket mera dramatiska fall förekom också, upp till 1200 rangplatser. I ljuset av de data som presenterats här är det enligt min mening osakligt att fortsätta att påstå att stark skönmålning "knappast förekommer".
Ännu en kontroll är intressant. Antag att vi försöker värja oss mot effekterna av skönmålning genom att utesluta dem som har högst värde i detta avseende. Det är troligen ett vanligt sätt att arbeta, som jag sett på nära håll under min tid på Handelshögskolan. Jag lade därför in en cut-off vid 21% av stickprovet och uteslöt 922 personer. (Just denna gräns var lämplig på grund av klustring av data; omkring 20-25 % är troligen vanligt). De som nu återstod i 99:e percentilen i rådata kunde emellertid inte alls försvara sina platser efter korrektion. Korrektionen medförde att deras rangplatser sjönk 629 steg, alltså ännu mera än för hela stickprovet. För att motverka de snedvridande effekterna av skönmålning måste man alltså korrigera fullt ut enligt den metod som använts här (och i våra övriga test) - uteslutande av dem som ligger högst på en "lögnskala" har bara kosmetiska effekter.
Frågan om hur kraftig skönmålningen är kan också besvaras genom att analysera den absoluta nivån på svaren.Den informationen brukar man inte använda i testpsykologin, men i andra sammanhang som medarbetarundersökningar gör man ju det. Det som talar mot att använda absolutnivån är att den påverkas av frågornas formulering. Då emellertid en skala i typfallet består av ganska många frågor motverkas den felkällan; man får trots allt en viss uppfattning om styrkan i svarstendensen. I fallet med våra data och måttet på skönmålning låg medianen på 4.33, svarsskala 1-5. 74 % av de testade hade ett värde > 4.0, mindre än 1 % låg under 3.0. De testade hade alltså en mycket stark tendens att välja skönmålande svar. Det stödjer min tes att skönmålning är stark och vanligt förekommande.
Man kan fråga sig om skönmålning har ännu flera konsekvenser. Det påstås ofta att validiteten inte påverkas av korrektion. Detta är nog tämligen riktigt, se data ovan som visar på höga samband mellan korrigerade och okorrigerade data. För vissa typer av kriterier kan de som skönmålar också ha förmåga att övertyga omgivningen i vidare mening om sin kompetens, men detta betyder naturligtvis inte att de också gör ett bättre jobb. Kvar står till slut att få nog vill ge prioritet åt dem som bluffar, att effekterna är stora och att systemet för korrektion som använts står på solid grund efter särskilda valideringar - se referenserna. Inga andra självrapporttest har en effektiv och validerad metodik för att korrigera för skönmålning (HPI, NEO), många - som MBTI (NEO-PI-R, Myers-Briggs) - ingen alls.
Ones et al. (1996) är en ofta åberopad artikel som anses stödja slutsatsen att skönmålning inte spelar någon roll. Den baseras på en mycket omfattande meta-analys men det är troligen inte data i skarpt läge som den bygger på, åtminstone inte i de flesta fallen. Författarna säger inte vilket som är fallet, men deras korrelationer mellan skönmålning och personlighetsdimensioner är dramatiskt mycket lägre än dem som presenterats här. Våra undersökningar har konsistent gett mycket högre korrelationer mellan personlighetsskalor och olika mått på skönmålning. Det är rimligt att tro att skönmålning har mycket större betydelse i skarpt läge än vid andra former av datainsamling, och det är ju skarpt läge som är det praktiskt intressanta.
Referenser
Ones, D. S., Viswesvaran, C., & Reiss, A. D. (1996). Role of social desirability in personality testing for personnel selection: The red herring. Journal of Applied Psychology, 81, 660-679.
Sjöberg, L. (2009). UPP-testet: Korrektion för skönmålning. Forskningsrapport 2009:3. Stockholm: Psykologisk Metod AB. Klicka
här
Sjöberg, L. (2010). UPP/Screen: Ett screeningtest av personlighet och begåvning. Forskningsrapport 2010:7. Stockholm: Psykologisk Metod AB. Klicka
här.
