O'Connell et al. (2011) har publicerat en intressant studie om faking på personlighetstest.Förutom en vanlig skala på social önskvärdhet (SD-skala) mätte de skönmålning med två andra metoder: CVI (bygger på att skönmålning skapar tillskott till korrelation mellan annars orelaterade skalor), samt en skala som frågar om man haft erfarenhet av ej existerande verksamheter (ren lögnskala,. alltså). Resultaten är något komplexa men SD-skalan fungerade bäst.
Författarna är bekymrade över kritiken av SD-skalor och försökte därför hitta alternativ, med begränsad framgång. Att faking förekom och var både stark och vanlig bland jobbsökande var emellertid glasklart. Något måste uppenbarligen göras och fortsatt metodutveckling efterfrågas. Att bara förneka att problemet förekommer är enfaldigt, och sannerligen ingen lösning.
SD-skalor kan eventuellt fungera mot kriterier av objektiv typ, eller bedömningar av hur bra man skött själva kärnuppgifterna i jobbet. När det gäller socialt stödjande insatser i jobbet kanske SD-skalor korrelerar positivt med kriteriet och därför sänker validiteten hos personlighetstest om de används för någon form av korrektion. I jobb av typ kundservice där det sociala inslaget är mycket stort kan det fungera på att liknande sätt.
Idén att mäta faking med en ren lögnskala är inressant men kräver ju speciell anpassning för varje typ av jobb. Kanske kan man använda item av den typ som ibland har används för att mäta icke existerande attityder.
Referens
O'Connell, M. S., Kung, M.-C., & Tristan, E. (2011). Beyond Impression Management: Evaluating three measures of response distortion and their relationship to job performance. International Journal of Selection and Assessment, 19, Issue 4 (December), pages 340–351, 340-351.
No comments:
Post a Comment