Teorier inom personlighetstestningen

"Teori" är ett laddat ord. Det är väl alltid bra med en teori? Inte alls. Det krävs att teorin är evidensbaserad och rimlig. Teori har inget egenvärde.

Men om man saknar teori? Vad har man då? Svaret på frågan är empiri, dvs att man har funnit att testet har validitet för de syften som man vill uppnå. Det är både nödvändigt och tillräckligt att ett test har validitet. Teori, om den uppfyller kraven, är också av värde, men kan inte ersätta empirisk evidens. Låt oss se på några teorier bakom den vanligaste personlighetstesten inom arbetspsykologin. Läs fortsättningen här.

Meta-analysens risker

Meta-analyser är numera mycket vanliga och åbropas ofta som stöd i jakten på evidens, t ex för psykologiska tester. Detta är i stort sett sunt, men det har sina risker. Som exempel tar jag en aktuell och mycket ambitiös genomgång av forskningen kring personlighet och militär flygutbildning, se referens nedan.

Campbell et al. försöker ge en heltäckande bild av området. Kan personlighetsvariabler predicera utfallet av militär flygutbildning? De finner att bara ett fåtal variabler har studerats i tillräckliga många publikationer. Det är främst extraversion och neuroticism som det handlar om. Båda har i snitt en svag men tydlig korrelation med kriteriet godkänd/icke godkänd, på nivån 0.10 - 0.20. Det är jämförbart med meta-analyser av femfaktormodellen inom andra områden, kanske något lägre. Campbell et al. är försiktiga när det gäller slutsatser för praktisk urvalsverksamhet, men säger att mera reliabla (läs längre) tester skulle kunna vara av värde, och det är allt! De menar också att inkluderande av mått på skönmålning kanske skulle kunna höja validiteten men citerar inga resultat i det avseendet.

Vad de därremot inte tar upp är att frågan om tester till skillnad från dimensioner. Tester mäter oftast många dimensioner och dessa sammanvägs när man försöker göra prognoser. Givetvis är det relevant att undersöka validiteten hos enskilda dimensioner, men det säger ganska lite om hur bra dessa dimensioner är i praktiskt arbete. Meta-analyser inbjuder till en simplistisk analysnivå av den typ som Campbell et al. ger ett bra exempel på. Tester är troligen betydligt bättre än vad Campbell et al. ger intryck av, om man använder dem för att bilda relevanta index som består av flera dimensioner. I valideringsarbete måste man undersöka värdet av index för att inte hamna i helt missvisande slutsatser. Campbell et al. hade troligen inte som syfte att undersöka validiteten hos tester, men läser man denna typ av meta-analys utan eftertanke missar man lätt distinktionen mellan tester och dimensioner.

Detta tror jag är den största risken med meta-ananlys inom området. En annan risk är att innovationers genomslag - i sig en långsam process - bromsas upp. Det tar mycket lång tid innan en ny idé har lett till tillräckligt många publikationer för att kunna läggas till grund för en meta-analys, troligen minst 10 år. och sedan tar det ytterligare några år innan analysen kommer i tryck. Ett,. kanske extremt, exempel är det svenska DMT, som funnits sedan 60-talet och använts i praktiskt arbete nästan lika länge. Campbell et al. nämner faktiskt DMT (som de tror är ett norskt test!) men går förbi detta och andra projektiva tester utan motivering. DMT anses av ganska många psykologer ha stort praktiskt värde och borde diskuteras i sammanhanget, de ganska få studier som finns har gett en splittrad bild som är ganska förvirrande. Kanske kom den forskningen inte med därför att den är för lite omfattande, ännu efter 40 år...

Referens

Campbell, J. S., Castaneda, M., & Pulos, S. (2010). Meta-analysis of personality assessments as predictors of military aviation training success. International Journal of Aviation Psychology, 20(1), 92-109.

Big Five-validitet

Femfaktormodellen (FFM) med sina fem dominerande och övergripande dimensioner har kommit att dominera arbetspsykologisk testning i vårt land med kända test som OPQ, HPI, MBTI och NEO-PI-R. (Tre amerikanska och ett brittiskt, översatta till svenska men knappast validerade i Sverige annat än med enstaka studier). Eftersom modellen tar så stor plats både i internationell forskning och i praktik är den trovärdig om man inte följer valideringsforskningen. Denna har nämligen tydligt visat att FFM ger mycket magra tillskott till testens validitet för prognos av arbetsprestation och utbildningsresultat.

En av de bästa meta-analyserna av FFM-validitet publicerades år 2008 av Schmidt et al. (2008). De har gjort ett ambitiöst försök att hitta all relevant valideringsforskning och dessutom korrigerat resultaten för mätfel i kriterierna och begränsad variation i FFM-dimensionerna. Mätfel i kriterierna sänker korrelationerna och detsamma gäller begränsad variation. Deras värden torde därför vara de mest rättvisande som publicerats. Särskilt intressant är deras nyskapande metodik för att korrigera för begränsad variation - tidigare använda metoder gav för små effekter (Schmidt et al., 2006).

Medianvärden av validitetskoefficienterna (korrelationer) återfinns i nedanstående tabell.

Validitetskoefficienter (medianer) hos FFM-dimensioner samt intelligens (g-faktorn) enligt meta-analys av Schmidt et al. (2008).
Dimension	Arbetsprestation	Utbildningsresultat
Noggrannhet	0.209	0.260
Emotionell stabilitet	0.131	0.159
Vänlighet/smidighet	0.080	0.120
Extraversion/utåtvändhet	0.090	0.170
Öppenhet	0.040	0.240
Intelligens	0.615	0.665

Det är alltså bara noggrannhet som ligger över 0.20, även det en bra bit under det normala för personlighetstest som snarare ligger omkring 0.3 (sällan mera för enstaka skalor). Medianen för alla skalorna ligger på 0.090 för prestation och 0.170 för utbildningsresultat. Om man tillämpar STP:s kriterier för testgranskning och deras sätt att räkna skulle hela FFM underkännas!

Varför fungerar FFM så dåligt? Ett skäl är troligen att dimensionerna är för allmänna. De fokuserar inte på viktiga dimensioner i arbetslivet. Ett annat skäl är deras kognitiva, beskrivande, karaktär. Emotionella funktioner är viktigare (Sjöberg, 2008, 2010). 

Bättre validitet än ovanstående kan man inte hoppas på för de övergripande FFM-dimensionerna och man ställer sig lite undrande till det stora genomslaget för FFM-test i svensk praktik. Bättre resultat kan emellertid erhållas med andra dimensioner och vissa av underskalorna ("fasetter") till FFM-modellerna, mera därom i ett kommande inlägg.

Onekligen är det intressant att se vilken överlägsen validitet som allmänbegåvning har. Länge var det tabu i vårt land att tala om och använda intelligenstest, så tycks inte riktigt vara fallet längre och det är som synes på goda grunder.

Referenser

Schmidt, F. L., Oh, I.-S., & Le, H. (2006). Increasing the accuracy of corrections for range restriction: Implications for selection procedure validities and other research results. Personnel Psychology, 59(2), 281-305.


Schmidt, F. L., Shaffer, J. A., & Oh, I.-S. (2008). Increased accuracy for range restriction corrections: Implications for the role of personality and general mental ability in job and training performance. [doi:10.1111/j.1744-6570.2008.00132.x]. Personnel Psychology, 61(4), 827-868.

Sjöberg, L. (2008). Bortom Big Five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest. (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:7). Stockholm: Stockholm School of Economics.Klicka här.


Sjöberg, L. (2010). A third generation personality test (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2010:3). Stockholm: Stockholm School of Economics. Klicka här,