Skönmålning i personlighetstest

SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration

No 2012:2:
Skönmålning i personlighetstest

Lennart Sjöberg (lennartsjoberg@gmail.com) Abstract: Skönmålning är ett stort problem vid användning av personlighetstest av självrapporttyp. Det är ofta lätt att genomskåda vad olika testfrågor syftar till att mäta och vill man bluffa är det lätt att göra det. Trots det är denna typ av test vanliga och de tycks få en ökande användning i näringslivet. Det kan delvis bero på att vissa test använder ett format (ipsativt) där den testade är instruerad att välja mellan alternativ som man har försökt matcha i social önskvärdhet. Sådana test har troligen en viss trovärdighet, men forskningen visar att de inte lyckas särskilt väl med att eliminera effekterna av skönmålning. Dessutom samvarierar de med intelligens, och den validitet de eventuellt kan ha beror troligen till stor del på detta. Ett annat skäl till den omfattande användningen av personlighetstest är det vanliga påståendet att dessa test, även om de är helt oskyddade mot skönmålning, har högt prognosvärde i arbetslivet. Men detta påstående är felaktigt om man ser till den omfattande forskningen om "Big Five" som visat att dessa dimensioner, bara har en marginell prognosförmåga i förhållande till arbetsresultat. Ett test som är oskyddat mot skönmålning, eller bara mycket ineffektivt skyddat, ger regelmässigt kraftiga överskattningar av testvärden hos dem som utnyttjar chansen att svara taktiskt. Andra, ofta kvinnor och invandrare, skönmålar mindre och missgynnas därför av testen. I denna rapport, klicka här beskrivs en alternativ metodik som bygger på användning av särskilda skalor för att mäta tendensen till skönmålning. Modeller som anpassas på grundval av empiriska data och som är olika för olika testskalor påvisas eliminera ca 95 % av effekterna av skönmålning. Metodiken har validerats i en rad empiriska studier som kortfattat beskrivs i rapporten. Korrektion för skönmålning är av mycket stor betydelse vid tolkning av testdata, och för etablering av en fungerande normdatabas.
Keywords: faking; personality tests; (follow links to similar papers)
40 pages, December 17, 2012

Ipsativa test kan ge helt missvisande resultat

Ipsativa test bygger på idén att man kan få bort effekterna av skönmålning genom att den testade personen ska välja mellan alternativ som förefaller likvärdiga när det gäller social önskvärdhet. Flera av de i Sverige mest använda personlighetstesten (t ex OPQ, Master) använder en sådan metodik. Ipsativa svarsformat har emellertid inte lyckats med att få bort effekterna av social önskvärdhet och har flera andra nackdelar, bl a att de inte gör det möjligt att jämföra mellan individer, bara inom. En person som framstår som mycket inåtvänd i ett ipsativt test kan ändå vara mycket mindre inåtvänd än andra som inte alls har ett så högt värde i inåtvändhet. Det gör onekligen att testningen blir poänglös om man syftar till att jämföra olika personer, t ex i en urvalssituation.

Det finns emellertid ett ännu värre, och besläktat, problem. Om en person ligger högt i många dimensioner, men lite mindre högt i t ex emotionell stabilitet, kommer testet inte att upptäcka detta, utan han eller hon får ett lågt värde i emotionell stabilitet, helt enkelt för att alla värden är relativa till individen själv. Den emotionella stabiliteten kan vara utmärkt, men andra egenskaper ligger ännu högre och därför hamnar den långt ner på skalan - fullständigt vilseledande. Det här är inte en teoretisk spekulation utan något jag sett i praktiken. Man kan bara spekulera i hur många felaktiga beslut som har fattats under årens gång på grundval av dessa ipsativa test.