Ipsativa test bygger på idén att man kan få bort effekterna av skönmålning genom att den testade personen ska välja mellan alternativ som förefaller likvärdiga när det gäller social önskvärdhet. Flera av de i Sverige mest använda personlighetstesten (t ex OPQ, Master) använder en sådan metodik. Ipsativa svarsformat har emellertid inte lyckats med att få bort effekterna av social önskvärdhet och har flera andra nackdelar, bl a att de inte gör det möjligt att jämföra mellan individer, bara inom. En person som framstår som mycket inåtvänd i ett ipsativt test kan ändå vara mycket mindre inåtvänd än andra som inte alls har ett så högt värde i inåtvändhet. Det gör onekligen att testningen blir poänglös om man syftar till att jämföra olika personer, t ex i en urvalssituation.
Det finns emellertid ett ännu värre, och besläktat, problem. Om en person ligger högt i många dimensioner, men lite mindre högt i t ex emotionell stabilitet, kommer testet inte att upptäcka detta, utan han eller hon får ett lågt värde i emotionell stabilitet, helt enkelt för att alla värden är relativa till individen själv. Den emotionella stabiliteten kan vara utmärkt, men andra egenskaper ligger ännu högre och därför hamnar den långt ner på skalan - fullständigt vilseledande. Det här är inte en teoretisk spekulation utan något jag sett i praktiken. Man kan bara spekulera i hur många felaktiga beslut som har fattats under årens gång på grundval av dessa ipsativa test.
No comments:
Post a Comment